EPICSTHLM

Trodde Liatorp skulle kännas mer främmande. Men på något sätt känn det bara som man tagit upp tråden som man la till marken 6 september 2010. Jobbet har gått riktigt bra, tack och lov! Ganska mycket därför jag inte hunnit sitta hä på bloggen. Ska vara ärlig, men har inte riktigt haft något kul att skriva om! Men ska absolut ta fram det jag köpte i London, var så mycket fina grejer!

Är helt slut. Men så glad jag ändå är!
Har jobbar som frisör i snart två och ett halft år och jag fortsätter lära mig och utvecklas. Det är en härlig känsla. Har kollegor som majoriteten är äldre än mig, det gör verkligen att man kan ta del av deras erfaranheter och tips! Det gillas, jag kan bara bli bättre!

Så har ni vägarna förbi Växjö, hör gärna av er! :)

 

På riktigt. Blir ju tårögd!

Jag har verkligen lärt mig innebörden av att hålla tider och vad engagemang verkligen innebär.
Jag styr nu mitt eget företag och med två dagars erfarenhet känns det som det är det bästa valet jag någonsin gjort! Jag styr själv hur jag jobbar och hur mycket jag vill jobba. Men det gäller att ha diciplin! Det är så lätt att tänka att man vill ha sovmorgon och sluta tidigt när man är lite trött. Men jag ska verkligen vara där varje dag nu i början och ta emot alla kunder och bygga mig min trygghet!

Pratade med en vän idag. Hon berättade en massa händelser som händer i hennes liv och det var självklart kul att lyssna på och få slungas med i lite drama. Men när jag fick den självklara frågan :"Jaha, hur är ditt liv då? Hur går det med killarna? Hur går de med det enda och det andra?". Det var så skönt att på något sätt säga :"Jotack, bara bra. Det händer inget drama på den fronten och jag flyter med, jag fokuserar på mitt jobb och allt annat får vara som det bara är just nu. Jag orkar inte med något annat..". Så förbannat skönt. 

Jag låter allt rulla på medvetet. Finns inget jag vill ändra på just nu..

Så här kom lite bilder från London!
Jättefin stad och hur trevliga människor som helst! Hit vill jag verkilgen åka igen! 

Halleda.
Är helt slut i huvudet! Det är redan söndag och imorgon börjar det nya livet. Jag börjar mitt nya jobb och är för första gången egen företagare. Det ska bli riktigt spännande och kul. Nu får man äntligen pengar för det jobb man gör och man sköter sig själv. 

Självklart ska jag lägga upp bilder från London och typ lite på vad jag köpt och så, men har verkligen inte orkat med det. Dock är det så bra för nu kan jag uppdatera på jobbet osv. Men imorgon kommer det vara en fullbokad dag med kunder och nya intryck. Ska ta och sova nu så man är redo imorgon! 

Känns som att tiden inte räcker till idag. Mmåste hinna duscha! Dock är fördelen att jag inte behöver packa. Ska bara åka med en tom resväska så att jag kan få med mig mycket saker hem! Yey! Ska bli sjukt kul att resa igen. Behöver ni få tag i mig, skicka sms eller skriv på face! Ses om fyra dagar!

Nu har jag fått hem tandblekningen. Jag väntar spänt på resultat. Sitter med det just nu i käften och kan säga att det är tråkigt, jobbigt och lite dregel här och var. Haha. Men ska vara fin nu innan london ;)

Det är nu jag ska börja jobba för mig själv. Jag ska ta hand om mig själv och tänka på mig själv. Igår vid 23 tiden anlände jag till Liatorp och kände hur rätt det kändes i hela kroppen. Jag har varit och sett ett annat liv i Stockholm och är tillbaka med två års oersättlig erfarenhet om livet. Jag sett sjukt roliga grejer och sjukt tråkiga grejer. Jag har sett Stockholms mörkaste hemligeheter och ljusaste stunder. Jag har upplevt glamouren och skitgöran och jag tror att jag kan tackla småstadslivet här riktigt bra.

Jag ser fram emot allt som kommer hända framöver. Jobb och vänner.. Allt kommer bli kul att ta igen. Man har en del att ta igen om man säger så. Men först ska jag bara på en liten kort tripp till London för att shoppa. Imorgon lyfter flyget från Kastrup.

Antar att jag nu byter målgrupp. Förut kändes det som smålandsfolket höll koll på bloggen. Nu kommer det antagligen bli Stockholmarna som kommer undra hur det går för mig.
Det är nu det börjar. Nytt kapitel.

Är hemma i Liatorp nu.
Självklart finns det saker jag kommer sakna i Stockholm. Vissa saker mer, vissa mindre. Gjorde kompisarmband med Helena. Hon är min broder, min syster. Love.

Kommer uppdatera ikväll när jag sitter i bilen på väg söderut :) nu ska jag snart ta min första kund för dagen, sen är resten av dagen fullbokad. Tiden kommer gå fort!

Och imorgon smäller det. Även om tre veckor kändes motigt så känns det nu skönt. Imorgon har jag verkligen tryckt ihop mitt schema för att hinna med dom sista stammisarna. Det måste vara det tråkigaste med att sluta och flytta. Alla kompisar, alla kunder och allt det underbara runtomkring. Men jag är peppad på riktigt för imorgon. Jobbar till 17, sen ska jag bara hem och lassa in saker i bilen och fem timmar senare är jag tillbaka på riktig hemmaplan.

Nu tar jag fredag och ledig för kvällen.
Puss.

Ny plånbok från NK, 1149:-

Beställde precis hem tandblekning. Riktigt najs! Ska vi se om det är lika bra som dom säger. Var inne på http://getgorgeous.blogg.se/ och där tipsade hon om denna tandblekningen. Finns fransserum också! Om du uppger rabattkod "blogg299" får du tandblekningen för 299:- istället för 499:-, billigt är bra!

Avslutat sista kunden för idag, skönt! Slutar om en timme. Så en dag till har gått. Tiden bara rinner iväg från mig som om jag inte har något att säga till om.

Ska dra mig till invigningen av Ralph Lauren när jag slutat. Jag är dock så klantig att jag trodde det var igår, så skulle gå på NK idag och använda upp mitt presentkort, men måste hinna göra det idag istället innan klockan 20. Det är i sånnahär lägen man är superkvinna och hinner med allt på en gång!

                                  The sad thing is, I actually thougt you were different.

Hänger på jobbet.
Känns lite overkligt att jag sammanlagt bara har 20 timmar kvar på detta jobbet. Det känns bra, riktigt bra!

Kan jag droppa en första roliga nyhet, på måndag åker jag till London med fyra kompisar. Kommer bli hur kul som helst. Då ska jag shoppa kan man säga. Affärer jag ser fram emot mest är Victoria Secret, Burberry och Mulberry! Kan kanske inte shoppa loss på dom två sista, men på Victorias Secret blir det åka av! Längtar!

På måndag får ni också reda på vad jag har för planer i småland. På lördag natt är jag framme i Liatorp igen.

På väg till stan, en vanlig måndag då jag är ledig. 
Åker pendel och redan på plattformen ser jag denna mannen. En man som vid första anblick ger ett sorgset intryck. Man tycker liksom synd om honom, han ser ut att inte riktigt vara normal bara. En storvuxen man med ett ovårdat skägg. Dock ger han mig en blick som äcklar mig..

Jag sätter mig på pendeln, går in en bit i vagnen och sätter mig på en tvåa. Vill sitta för mig själv och läsa min bok som jag sett fram emot att läsa. Vagnen är relativt tom. Plötsligt dyker denna mannen upp och sätter sig bredvid mig. Det är skillnad på att sitta bredvid och sitta bredvid. Han satt så nära att svensken i mig instinktivt flyttar längre bort från honom och intar en försvarsställning. Han verkar dock inte bry sig ett dugg, han brer ut sig något fruktansvärt, som om lilla jag inte fanns till höger om honom. 

Självklart finns de självupptagna människorna som gör så, tar all plats som om det inte fanns någon annan men när det går för långt går det för långt. Han sitter där till vänster om mig med benen brett isär och händerna på knäna. Okej, tänkte jag. Men när hans hand närmst mig sakta börjar glida ner mot sätet och liksom med en millimeter rör mig kunde jag inte annat än frysa till. Sträckan mellan Karlberg och Stockholm C kändes plågsamt lång. Den där, svensken i mig gjorde ingenting, sa inte emot. När kvinnan i högtalaren sa : Nästa, Stockholm Central reste jag mig som jag fått en stöt i rumpan och sa lite onödigt högt "Ursäkta!" och nästan sprang därifrån. Jag blickade bak och där satt han med ett hånflin som gjorde att jag bara ville spy där på plats.

Antagligen var denne man inte frisk. Han hade inget hyfs och visste verkligen inte hur man ska bete sig publikt. Tänk att när man ser en sån människa vid första anblick tycker synd om dom, tänker att det antagligen inte kan vara lätt, kanske har han/hon ett handikapp. Man ska inte döma dom för dom kanske inte förstår vad som är rätt eller fel.
Bullshit.
Visst finns de dom människorna som har det svårt. Men jag som vuxen kvinna sitter där och bara håller tyst när någon gör något så obehagligt. Håller tyst bara för att han antagligen är sjuk och inte förstår bättre. Håller tyst för att man ska ha överssende. 
Bullshit.
Jag ångrar så att jag inte sa något till denna mannen, inte kollade konstigt på honom, gav honom en "bitch please"-blick. Lät honom få mig att känna mig så liten och hjälplös, fast jag har en röst och kropp som kan säga ifrån. Aldrig mer. Jävla äckel.

 

Av någon anledning tycker jag det är kul att då och då skriva blogg. Det går alltid i perioder, men jag har det kvar för tryggheten. Men också för att kunna gå tillbaka och läsa gamla inlägg.

I början, när jag var 15, började jag blogga för att bli känd. Det var då alla dom som är stora idag slog igenom och fick massa besökare. Blogg.se var på ett annat sätt. Idag har allt förändrats.
Bloggandet, eller dagbok har hängt med sen jag var jätteliten. Jag var den tjejen som hade en skriftlig dagbok med en häst på, eller ett stort rosa hjärta. Sen hade man lås på dagboken, för den var hemlig och skulle följa med ner i graven.

Sedan kom internet, modem. Jag blev medlem på Lunarstorm och då började nätbloggandet. Jag var faktiskt poppis då, så tillslut beslutade jag mig för att göra mina inlägg hemliga. Även då hade jag alltid många läsare och det var jättekul. Jag har än idag inte tagit bort min lunarstorm (nu har den dock lagts ner för att jag inte är aktiv) för ett tag gick jag in då och då och läste mina gamla inlägg, ibland tar jag fram dagböckerna jag skrev för hand för att läsa och få mig ett skratt. 

Nu är det annorlunda. Jag skriver av samma anledning som när jag var liten. Jag är inte en jätteaktiv bloggare som dom andra rampljuskåta människor. Jag var det ett tag, men märkt att det är en så tråkig attityd. Man ska göra varandra så avundsjuka som möjligt, man ska ha så kul som möjligt - på bild. Framförallt har ingen bloggare några problem, man är snygg, har pengar och är där det är viktigt att vara. Släpp loss lite, sluta vara så jävla stiffa och skriv för att du tycker det är kul. Skulle vilja ta en såndär typisk bildbloggare eller tävlingsbloggare, ruska om henne/honom och säga : Skriv något, vad som helst, men det ska vara personligt och med känsla.
Tror inte det skulle komma fram något..

Ska du lämna Stockholm? Va? Tänk på allt du går miste om.
Please. På riktigt.

Alla kommer till denna stan med stora förhoppningar, och visst det hade jag med och alla vill lyckas och göra något av sitt liv, visst, jag köper det med. Jag var själv där. När jag flyttade hit trodde jag att det var här mitt liv skulle vara, det var här jag ville vara och jag skulle aldrig lämna en så fantastisk stad. Men nu har man bott här och det har varit underbart. Men kom igen, det är i slutändan bara en stad, bara att det är Sveriges huvudstad. Behöver inte vara något märkvärdigt, men alla hypar upp det till skyarna.

Alla flyttar hit, någon måste då och då flytta härifrån också. En trend och jag har själv varit i trenden. Kan alltid säga att när jag var ung bodde jag i Stockholm. Men det är dags att se nya saker, för ska vi vara sånna nu så är det bara döda fiskar som går med strömmen.