Vi styrs av så mycket dumma handlingar. Man har mer eller mindre ett samvete. Man kan få dålig samvete av så mycket skumma grejer medans man kan gå vidare så enkelt från vissa.
Har varit ute och gått runt byn ikväll med min kompis. Det är bara så skönt att gå runt, älta. Vårt ältande blev tre varv runt byn idag. Var gång är alltid olik den andra men genren är densamma. Jag vet att om jag har ett problem, eller för den delen, en fundering så ältar jag det tills jag ser en utväg, en lösning på det hela. Det kan dock ta flera dagar ibland. Det resulterar i en del sena nätter och dagar med huvudvärk.
Är man ensam då?
För det mesta. Inte ensam i den meningen att man inte har någon där utan att när allt detta kryper upp på en är man just då ensam. Även om man vet att man har en del bröder där ute så kan man inte hela tiden vara med dom. Nej. Det viktigaste är att man lär sig bearbeta saker och ting på egen hand. För det är viktigt. Man kan prata av sig, det hjälper. Men i slutändan är det man själv som måste komma över detta.
Det är precis vad jag behöver. Jag hade en kris i livet för ca ett år sen. Jag har äntligen återhämtat mig, gått vidare. Men givetvis när man rest på sig finns det alltid någon fucker som slår ner en igen. Men det är ju detta man hört att livet är, det som inte dödar dig blir du starkare av, blablabla.
Fuckit. Jag ska bara se till att bli av med detta en gång för alla så jag bara kan gå vidare. Jag vill bara det.
