Måndag.
0kommentarer
Tänkte väl mest berätta om min dag.
Tvättade mellan 9-11 idag vilket var skönt som fasen att få undanstökat. Det är inte kul men ack så nödvändigt. Nu slipper jag gå i mina fulaste trosor och samma strumpor två dagar i rad för jag har rena kläder! Det bästa med att tvätta är när man kan sova mellan springet ner till tvättstugan. En timme, sen göra något vettigt för att sen sova en timme till. Omväxlande!
Runt tolvsnåret börjar jag dra mig inåt Citypolisen och det står på internet att det är öppet mellan 13-17 och då tänker jag som alltid är så ordentlig att jag är ju där lite tidigare så man är bland dom första. Kommer in, får typ 200 pers upptryckta i ansiktet. Det står att nummer B198 betjänast just nu. Jag tar en lapp och på den står det att mitt nummer är B318. Besvikelsen och framför allt hopplösheten jag kände då var oslagbar. Men försökte se det positivt, beräknad tid var ju bara 2h 22 min. Jag satt en stund, ringde ett samtal, gick ut, gick ett varv runt kvarteret, satte mig igen, gick till pressbyrån köpte choklad och satte mig igen. Där satt jag tills klockan blev 16.45 - alltså fyra timmar senare. Jag hade ingen aning om hur jag såg ut, jag visste att jag tyckte själv det såg bra ut när jag gich hemifrån, men nu då? Brydde mig inte. Tog det där nedrans kortet och fick en "Fångad av en stormvind"-känsla. En osynlig fläkt har tydligen monterats nuförtiden. Damen i luckan gav mig en komplimang och jag tackade för den. Skrev min signatur och sprang ut så fort jag förmådde. Ville inte stirra på samma människor jag stirrat på i fyra timmar, ville inte höra med "Blinka lilla stjärna" på någons mobil för att underhålla ett otåligt barn. Flydde fältet, fort.
Gick till en kompis, kom hem, har pratat med min underbara mamma i 1,5 timme. Mammor är så underbara. Visa som få och vet precis hur dom ska göra för att muntra upp en. Min mobil höll på att dö där på polishuset så jag stängde av den för att kunna slå på den och prata med mamma på vägen hem. Då mina vänner förstår ni vad hon betyder för mig!
Mat lagades och det blev lax. Fint ska det vara för lax är väldigt dyrt, jag menar gott!
Håret är tvättat så nu slipper jag tänka på det på några dagar. Ska nu ta min dator, bädda ner mig och se vad Tv3 Play har för smaskigt att bjuda på!
♥ Olivera
Tvättade mellan 9-11 idag vilket var skönt som fasen att få undanstökat. Det är inte kul men ack så nödvändigt. Nu slipper jag gå i mina fulaste trosor och samma strumpor två dagar i rad för jag har rena kläder! Det bästa med att tvätta är när man kan sova mellan springet ner till tvättstugan. En timme, sen göra något vettigt för att sen sova en timme till. Omväxlande!
Runt tolvsnåret börjar jag dra mig inåt Citypolisen och det står på internet att det är öppet mellan 13-17 och då tänker jag som alltid är så ordentlig att jag är ju där lite tidigare så man är bland dom första. Kommer in, får typ 200 pers upptryckta i ansiktet. Det står att nummer B198 betjänast just nu. Jag tar en lapp och på den står det att mitt nummer är B318. Besvikelsen och framför allt hopplösheten jag kände då var oslagbar. Men försökte se det positivt, beräknad tid var ju bara 2h 22 min. Jag satt en stund, ringde ett samtal, gick ut, gick ett varv runt kvarteret, satte mig igen, gick till pressbyrån köpte choklad och satte mig igen. Där satt jag tills klockan blev 16.45 - alltså fyra timmar senare. Jag hade ingen aning om hur jag såg ut, jag visste att jag tyckte själv det såg bra ut när jag gich hemifrån, men nu då? Brydde mig inte. Tog det där nedrans kortet och fick en "Fångad av en stormvind"-känsla. En osynlig fläkt har tydligen monterats nuförtiden. Damen i luckan gav mig en komplimang och jag tackade för den. Skrev min signatur och sprang ut så fort jag förmådde. Ville inte stirra på samma människor jag stirrat på i fyra timmar, ville inte höra med "Blinka lilla stjärna" på någons mobil för att underhålla ett otåligt barn. Flydde fältet, fort.
Gick till en kompis, kom hem, har pratat med min underbara mamma i 1,5 timme. Mammor är så underbara. Visa som få och vet precis hur dom ska göra för att muntra upp en. Min mobil höll på att dö där på polishuset så jag stängde av den för att kunna slå på den och prata med mamma på vägen hem. Då mina vänner förstår ni vad hon betyder för mig!
Mat lagades och det blev lax. Fint ska det vara för lax är väldigt dyrt, jag menar gott!
Håret är tvättat så nu slipper jag tänka på det på några dagar. Ska nu ta min dator, bädda ner mig och se vad Tv3 Play har för smaskigt att bjuda på!
♥ Olivera
Kommentera