EPICSTHLM

Jag är drabbad.
Jag har utvecklat ett psykologiskt tillstånd till min kidnappare Stockholm och försvarar honom i rätten. En vacker relation som jag också hatar. Du vill stanna hos honom men ändå korsa hav för att komma så långt bort som möjligt från honom.

Denna stan äter upp dig inifrån. När man flyttat hit och är ny i stan är det guld och gröna skogar och Stockholms bästa sidor träder fram. Du flyr hit för att slippa ditt småstadsliv men rastlösheten kommer ikapp, även här. En Stockholmare skulle aldrig förstå vad jag menar. När du bott här ett tag kommer det sakta men säkert... Det jobbiga. Du är inrotad i stan och Stockholm vet att han har dig i ett järngrepp. Du vill fly, men hur? Du vet ju att du fortfarande kommer komma tillbaka till honom när längtan blir för stor. Stockholm kan bli för litet och framförallt mer stressat. Stockholm försöker få dig att må dåligt, för han själv inte mår bra. 
Slå dig fri.
Bli den starka individ du en gång var när du flyttade hit.
- Det är svårt. Älskar ju honom.
- Sluta försvara honom. Ser du inte att han förstör dig?
- Men vi har så mycket ihop..
- Skit i det. Han är dum i huvudet. Du måste släppa taget om Stockholm.